Emetofobi (kräkfobi), den gömda och glömda fobin
Information till berörda, arbetskamrater, läkare, anhöriga, vänner m.fl.
Sammanställt av Björn Enqvist, leg. tandl., med. dr.,leg. psykoterapeut
DELA GÄRNA UT DENNA INFORMATION OCH SPRID KUNSKAPEN OM EMETOFOBI!
Kräkfobi, illamåendefobi, (bacillskräck?) är vanligt förekommande och rangordnas enligt en brittisk
sammanställning som 5 i vanlighet bland fobierna. Trots detta är den okänd, många läkare och
terapeuter känner inte till kräkfobi.
För fobier brukar KBT fungera bra. Kräkfobi däremot lyder delvis andra lagar och är ofullständigt
utforskad och förklarad. Sannolikt påverkas den som har kräkfobi av ett område i hjärnan som är
kopplat direkt till överlevnadsinstinkten. Den katastrofberedskap som emetofobikern utsätts för kan
inte påverkas på samma sätt som vid andra fobier, vilka brukar kunna släckas ut. Kräkfobin påverkar
föreställningar och kropp och en ström av katastrofbilder och katastroftankar aktiveras till ett varnande
flöde. Kroppen signalerar livsfara. Detta har sannolikt haft ett överlevnadsvärde från evolutionens
synpunkt. I dag, med vårt skyddade liv, med kylskåp och bättre hygien är detta varnande flöde dock
inte funktionellt.
En vanlig attityd från närstående och även professionella är att den drabbade är besvärlig och pjoskig
och med lite god vilja skulle kunna skärpa sig. Få, förutom de som själva drabbats, vet hur svårt det
är att bemästra skräcken för att må illa eller kräkas. Eftersom fobin är så dold och förknippad med
skam uppfattar sig de drabbade som mycket avvikande. Det brukar vara en lättnad att få kontakt med
andra och att förstå hur vanligt det är. ”Jag dör hellre än att kräkas” är ett uttryck som är talande.
Vid andra fobier brukar en beteendeanalys, rangordning av undvikanden och en gradvis exponering ha
god prognos. Vid kräkfobi brukar fobin kvarstå eller återkomma även om vederbörande kräks. En
tillfällig lättnad, ibland euforisk, infinner sig innan fobin vanligen återkommer.
Kräkfobi skall ses och förstås som ett allvarligt handikapp. Om den som drabbats av kräkfobi kan
sprida fakta kring fobin kan det hemliga och skamliga minskas. Den som drabbats av kräkfobi slåss
mot ett sinne och en kropp som signalerar livsfara på samma gång som andra människor är oberörda.
Detta medför naturligtvis en svår anpassning till vanligt liv och leder till många förevändningar för att
undvika minsta smittfara. Livet blir fokuserat på undvikandet.
Ändå är de som drabbas snarare friskare än genomsnittet och kräks mycket sällan. I praktiken kan det
vara 15-30 år sedan senaste tillfället. Ändå handlar livet om att undvika smitta och andra risker
förknippade med illamående. Den som drabbats vet att det inte är rationellt. Men det är inte rationella
delar av hjärnan som styr. De enda terapiformer som beskrivits som en väsentlig hjälp är kognitiv
beteendeterapi. Men ingen forskning finns som visar att exponering genom provocerad kräkning botar.
Hur yttrar sig kräkfobi? Vanligen börjar fobin i barndomen med en rädsla för eget eller andras
illamående eller kräkningar. Kräkfobi har ofta en samsjuklighet med generaliserad ångest (GAD) och
andra ångestdiagnoser. De få personer som ”enbart” har emetofobi är betydligt enklare att hjälpa.
Följande punkter är vanliga yttringar:
• Känslig mage, direkt koppling mellan tanken ”jag är smittad” och reaktioner i mage-tarm.
Kallsvett, yrsel, svimningskänsla, känslan av annalkande kräkning mm.
• Undvikande av allmänna kommunikationer med risk för smitta, åksjuka.
• Ofta överdriven noggrannhet med hygienen så att minsta risk för skämd mat undviks.
• Mediciner och undersökningar som kan ge illamående undviks.
• Många kvinnor undviker graviditet på grund av risken för illamående.
• Magsjuka i närheten blir bemött som livsfara.
• Känslor av genans och skam inför att må illa när att andra ser på, strategier som syftar till att
ha reträttplaner klara.
Till det yttre är emetofobikern vanligen välfungerande, ofta kreativ och lyckas också dölja fobin för
arbetskamrater och andra. Många kan leva med en partner som inte vet om fobin.
Varför får man kräkfobi, vilka drabbas?
I vissa fall kan en tidig situation beskrivas som utlösande faktor, men det tycks inte finnas någon
gemensam förklaring. Samverkande faktorer kan vara anknytningsmönster, d.v.s. hur trygg den tidiga
relationen mor-barn varit, sårbarhet, förebilder (föräldrar) med liknande problematik.
Vilka terapiformer och mediciner har prövats?
(Sammanfattat från www.gut-reaction.freeserve.co.uk
Kognitiv terapi/beteendeterapi är en bra modell för att återerövra ett normalt liv. Några principer som
gäller för KBT är: Kartläggning av undvikanden och av negativa tankemönster, kartläggning av
resurser. Rangordning av undvikanden samt en gradvis exponering i samråd med den drabbade.
Motiverande samtal, kunskap om tankefällor, vetskap om att återfall är en normal del av en förändring
är viktig inslag. Likaså att total befrielse sällan är möjlig, ett realistiskt mål är att skapa en fungerande
vardag. Stora vinster finns om tvång, hypokondri och social fobi kan lindras. Evidens saknas i dag helt
som visar att exponeringsbehandling genom provocerad kräkning fungerar. Många försämras av detta.
Psykodynamisk terapi: Inga belägg för påverkan. EMDR, ögonrörelseterapi: Kan vara användbart för
bearbetning av tidigare trauman men kräkfobin kvarstår. NLP (NeuroLinguisticProgramming) Trots
att en del företrädare hävdar att NLP botar finns inte belägg från forskning att detta stämmer. Hypnos
enbart. Inga belägg finns som visar effekt. Kan dock vara ett komplement till KBT. Psykoanalys,
gestaltterapi, TA, akupunktur har inte heller visat sig vara verksamt. Kanske kan udda terapiformer
som ”energimedicin” eller ”energy psychology” bli ett tillägg, men studier saknas.
Såvitt författaren till denna information känner till är den enda terapiform som är realistisk KBT,
kognitiv beteendeterapi, med målsättningen att normalisera vardagen, att inskränka på undvikande.
Mediciner. Många moderna varianter av SSRI-preparat har prövats men i en del fall är biverkningarna
besvärande i form av illamående. Ett flertal ångestdämpande och lugnande mediciner har prövats
vilket många patienter har nytta av. Hittills finns ingenting som visar att en effektiv medicin specifikt
mot kräkfobi är möjlig eller tillgänglig.
Vilka stödorganisationer, länkar finns?
I Sverige finns SME, Svensk Mötesplats för Emetofober, en hemsida på nätet.
Gut Reaction Brittisk sida, den bästa om emetofobi.
International Emetophobia Society Bra sida med diskussionsforum, men en del skrämmande innehåll.
