Nyårsdagen!

Denna dag började bra men slutade på barnakuten i Västerås! Melwin fick krupp vid ett-tiden på natten så vi fick åka in med honom till akuten! Fy fan säger jag bara! Jag vet att (falsk) krupp inte är livsfarligt men fy vad läskigt det är som förälder att se sitt barn kippa efter andan och inte kunna göra något! Mitt hjärta slutade slå i några sekunder innan jag förstod  vad det var som skedde! Min älskade son fick ju inte luft lixom! :( Efter att han hade fått inhalerat adrenalin 2 ggr på akuten så tyckte läkaren att vi kunde åka hem! På morgonen så lät hans andning mycket sämre igen och jag försökte först med de knep som läkarna delat med sig av! Melwin fick sitta upp i min famn och vi öppnade dörren så han fick frisk luft! Där satt vi min lilla kille och jag.. han inlindad i ett täcke och jag i vinterjacka.. Men han blev bara sämre!

Jag ringde Micke, som lämnat jobbet tidigare för att hämta min mamma i Norberg, och sa att vi måste åka in igen när de kom till Hallstahammar! Jag trodde vi "bara" skulle behöva åka in så han fick inhalera adrenalin igen! Mamma skulle komma och sova hos oss så jag skulle ha lite stöd här hemma när Micke jobbade!

Men det blev inte som jag trott! Adrenalinet hjälpte inte och efter att Melwin även fått kortison utan att det gjorde någon skillnad så blev han inlagd på avd. 64 över natten! Så Micke skjutsade hem mamma till oss och hämtade nattsaker till hela familjen! Fy vilken natt det blev! Melle fick inhalera med två timmars mellanrum hela natten och han grät varje gång.. Han var helt slut! Hans lilla mage sögs in varje gång han försökte få in luft i sina lungor! När han somnat i den stora sjukhussängen så rann tårarna ner för mina kinder! Han såg så liten å svag ut! Vi sov inte mycket någon av oss och jag var evigt tacksam för att mamma stannade kvar en dag till hos oss när vi kommit hem...
Det tog 4 dagar innan Melle började bli sig själv igen.. å hostan har han fortfarande kvar.. särskilt nattetid!
Dumma dumma krupp!